Hej internet!

Hur börjar man ens en blogg? Det känns på något sätt som att första inlägget är så kritiskt. Som om det liksom styr hur resten av bloggen kommer bli? Nåja, jag hittar väl på något. 

Jag stod i duschen när jag kom och tänka på att det vore skönt att blogga igen.

Jag har nämligen haft både en och flera bloggar under min uppväxt - men aldrig en "anonym". Jag har liksom alltid använt dem för att på något sätt skapa en image om mitt liv och mig själv - som man ju så lätt gör på sociala medier (medvetet eller omedvetet). Använt dom som ett ställe där jag kunnat framhäva det jag velat att andra skulle och även för att försöka intala mig själv att mitt liv ändå var rätt nice. 

Men det är ju så med sociala medier och bloggar att man ofta förvränger verkligheten. Kanske för att man är rädd för hur man ska uppfattas och vad man skriver kan få för konsekvenser för ens sociala liv. Och det är jag less på. Jag vill bara kunna skriva - exakt det som kommer upp i mitt huvud. Det blir så rörigt när olika tankar och känslor bara tumlar runt där inne. Jag upplever att det är lättare att komma ner på jorden när tankarna blir nedskrivna. Det liksom processas mer noggrannt. Man kan ju trots allt bara skriva en mening i taget. Jag gillar att det blir lite mer strukturerat än det som pågår där uppe i hjärnkontoret större delen av dygnet. 

I övrigt har jag faktiskt inget särskilt syfte med den här bloggen - hur tråkigt det än må låta. Jag tänkte bara skriva, överanalysera och processa. Och vill/orkar någon läsa - varsågod. Jag skulle bli uppriktigt glad om någon snubblade in här på min blogg och KÄNDE IGEN SIG i något av det jag skriver!! Med en överaktiv hjärna så kan det ibland kännas väldigt ensamt. Jag har inte träffat på jättemånga i mitt liv som haft ett sinne som liknar mitt (och det säger jag inte alls för att vara präktig, jag lovar). Det är bara tråkigt att gång på gång känna sig som annorlunda, eller överkänslig eller överanalyserande. Det tröstar en grubblande hjärna att få lite igenkänning då och då. 

Det är nu ganska sent, i alla fall för mig som ska upp i ottan och jobba imorgon. Så jag tänkte avrunda. 

Om någon läst ända hit - Tack, och välkommen till min halvt röriga blogg och mitt halvt röriga liv. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att döden är en del av livet. Men det är så svårt att hantera det där suget i magen som uppstår när jag tänker på dem i min närhet som gått bort.   Kollade precis på gamla bilder på min älskade hund som jag fick äran att spendera 15 år av...

God kväll!   Lite bakgrund: I maj i år drabbades min pappa av en stroke. Läkaren kallade den en "liten stroke", och han fick inga stora men av den. Det var mest skärrande för honom och för oss runt omkring. Och de hittade dessutom inte orsaken ti...